12.04
Har suttit och funderat för mig själv varför jag känner mig så arg och värdelös hela tiden. Varför jag tycker så illa om mig själv ibland, och varför jag har denna känslan av oro och frustration lagrad i bröstet.
Det värsta är att jag vet inte varför. Det är ingen som har gjort mig illa på något sätt och det är inget som har hänt. Och detta börjar bli jobbigt. Jag tror att jag har inbillat mig någon värld där frustrationen byggs på tack vare småsaker jag irriterar mig på. Som att mamma håller en viss ton när hon ber om saker, eller att pappa ber mig att plocka ner disken på ett sätt som om jag aldrig gör det. Jag hör denna lilla tonen och känner mig genast dålig eller orättvist behandlad. Det ska fan inte vara så. Jag tål att folk kan bli irriterade på mig, men inte lika mycket som förut. Jag kan gräva med djupt ned i mina känslor och när denna lilla småsaken irriterar mig kan det förstöra hela min dag. Det kan handla om matteprovet, att saker inte går som jag vill eller att jag bara inte gör någonting.
Mitt humör har verkligen blivit som natt och dag. Ena dagen kan jag vara hur glad som helst, medan nästa, så fort jag vaknar, är det som om det har varit krig hos mig. Då vill jag bara vara ifred.
Läste lite om ilska på internet och fann en punkt som passade på mig. Har bestämt mig för att försöka lugna ned mig, inte irritera mig och försöka se min vardag med nya ögon. Om jag vet att jag inte har något att göra nästa dag försöka planera något. Kanske en heldag hos min syster eller laga någon god middag till mina föräldrar. Bara så jag gör något hela tiden som distraherar mig från dessa småsakerna.
Det värsta är att jag vet inte varför. Det är ingen som har gjort mig illa på något sätt och det är inget som har hänt. Och detta börjar bli jobbigt. Jag tror att jag har inbillat mig någon värld där frustrationen byggs på tack vare småsaker jag irriterar mig på. Som att mamma håller en viss ton när hon ber om saker, eller att pappa ber mig att plocka ner disken på ett sätt som om jag aldrig gör det. Jag hör denna lilla tonen och känner mig genast dålig eller orättvist behandlad. Det ska fan inte vara så. Jag tål att folk kan bli irriterade på mig, men inte lika mycket som förut. Jag kan gräva med djupt ned i mina känslor och när denna lilla småsaken irriterar mig kan det förstöra hela min dag. Det kan handla om matteprovet, att saker inte går som jag vill eller att jag bara inte gör någonting.
Mitt humör har verkligen blivit som natt och dag. Ena dagen kan jag vara hur glad som helst, medan nästa, så fort jag vaknar, är det som om det har varit krig hos mig. Då vill jag bara vara ifred.
Läste lite om ilska på internet och fann en punkt som passade på mig. Har bestämt mig för att försöka lugna ned mig, inte irritera mig och försöka se min vardag med nya ögon. Om jag vet att jag inte har något att göra nästa dag försöka planera något. Kanske en heldag hos min syster eller laga någon god middag till mina föräldrar. Bara så jag gör något hela tiden som distraherar mig från dessa småsakerna.
Kommentarer
Trackback